Kristina – Quilterat kuddfodral med patchworkmönster

Jag ville veta om den verkligen är handgjord eller bara har ett tryck som ser handgjort ut. Det första jag gjorde var att vända ut och in på den. Broderiet är sytt, trådarna löper på insidan precis som de ska, och ett par stygn sitter en aning snett. Det var faktiskt det som övertygade mig, en maskin gör inte så. Min syster beställde samma modell och hennes ser inte exakt likadan ut som min.

Jag väntade med att skriva tills jag använt den ett tag, för tygväskor brukar tappa formen. Nu har jag burit den så gott som varje dag sedan i mars, i regn och med matkassar bredvid. Den är lika stadig som första dagen och ingen söm har gett med sig. Jag har handtvättat den en gång och färgerna sitter kvar. Sådant vet man inte förrän det gått några månader, och nu vet jag.

Det jag undrade mest över var om den rymmer något på riktigt. Det gör den. Plånbok, glasögonfodral, en bok, ett paraply och en liten vattenflaska, och den ser fortfarande fin ut. Den står upp av sig själv när jag ställer den på golvet i bussen, vilket min gamla tygkasse aldrig gjorde. Nu är det den jag tar med varje gång jag går till biblioteket.

Jag har ont i axeln sedan några år och fått sluta med väskor som väger innan jag ens lagt i något. Den här väger nästan ingenting tom, och handtagen ligger mjukt mot axeln istället för att skära in. Efter en hel dag i stan känner jag ingenting i axeln på kvällen. Det låter kanske som en liten sak, men för mig var det hela anledningen att beställa.

Min oro var vad som händer om något inte stämmer, man vet aldrig med butiker man inte hört talas om. Jag mejlade en fråga om måtten innan jag beställde och fick svar samma dag av en riktig människa som faktiskt hade gått och tittat på väskan. Paketet kom fortare än jag trodde och jag behövde aldrig använda det öppna köpet. Men det kändes tryggt att veta att det fanns.

Jag tvekade, jag är 68 och tänkte att en väska med kattmotiv kanske är barnsligt. Det är den inte. Den är vacker på ett lugnt sätt, färgerna är dämpade och den ser ut som något man hittat på en resa för länge sedan. Jag känner mig som mig själv med den på axeln. Det är länge sedan jag sa så om något jag köpt.